Idag har husse och jag varit på långpromenad. Vi gick ner för backen och hela vägen till brevlådan och tillbaka. Nu har vi säkert gått 100 meter sa han och då förstår ni att det var jättelångt. Det tog lång tid för det fanns så mycket att lukta på. Dessutom såg jag något riktigt hemskt. En stor svart sak med fyra ben och tjock svans. Jag försökte hoppa för att skrämmas men då lät den. Frääääs. Det var grannens katt. En riktigt läskig typ.

Jag var riktigt uppspelt när vi kom hem så det var bara att anfalla leksakerna.Tennisbollen fick sig en omgång. Kolla in bilderna. Den hade inte en chans!

Så var det vilopaus. Bagheera är min kompis. Jag får ligga hos honom när jag är trött. Visst ser det mysigt ut när vi sover tillsammans.

Dagarna går och Adelia har snart varit här en vecka.. Hon är en mycket trygg och glad valp som utforskar sin nya värld.  Vi är lite försiktiga med den bullriga flocken. Några i taget får vara med Adelia. Hon upptäckte att Molly har en inbyggt leksak; svans med långt hår! Den kan man försöka fånga när den rör sig. Kan bara konstatera att Molly inte tyckte det var roligt. Hon talade med tydligt kroppsspråk och morr om att så där gör man inte!  

Det står en stor hundkorg i köket och dit släpar Adelia sina leksaker. Tennisbollen är toppen. Luddet på bollen är perfekt för vassa små tänder. Fast den är stor går det att få den med sig tack vare det. En 0,5 liters platsflaska är också jättekul. Det smäller och lever om när den ska dödas och det verkar göra kampen än mer rolig.. Nya saker kan vara lite läskiga men det går fort över. I dag upptäckte hon sopborsten i tvättstugan. När hon drog i den föll alltihop i golvet. Uj läskigt men va bra nu ligger den still. Då tar jag den!

Mat är inte så jätteintressant. Det brukar ju bli så när man inte behöver konkurrera om skålen. Hon äter i alla fall och välling är en höjdare.

Får vi godis?

Dags att filosofera lite

Vi har blivit flera. Är någon förvånad? Hon är välplanerad. Vi anmälda intresse för en valp innan det ens konstaterats att tiken var dräktig

Igår åkte vi till Södertälje och hämtade en liten prinsessa. Född i början av december. Pigg och glad som de flesta valpar. Flocken här hemma tyckte nog att det var i överkant att komma hem med en till men fann sig ganska snabbt i situationen.  Alva och jag skulle ta hand om bäbis första natten. Madrass på golvet och mjuk korg intill. Allt för att det skulle bli riktigt mysigt. Hur det slutade? Alva for som en blixt in under täcket. Prinsessan somnade gott på min huvudkudde.

Det är min dag!!!

Snyggt kort eller hur? Det var publicerat i Eskilstuna Kuriren någon gång i slutet på sommaren 2001. Jag var ungefär sex månader så det är ju inte så länge sen …….  Känner mig fortfarande ung och snygg även om mina människor påstår att jag fyller elva år idag och då är man gammal när man är hund. Håller inte alls med.

Jag ligger gärna intill braskaminen på vintern och i solen på sommaren men det har jag gjort jämt så det har ingenting med ålder att göra.

Jag är visserligen mormor men det behöver man inte heller vara gammal för. Barnen har inte flyttat hemifrån fast de är sex år på det sjunde men det är ju så nuförtiden. Ungarna får man dras med hur länge som helst. Barnbarn har vi också i huset. Ganska trevligt men ibland är dom bara för mycket. Då kryper jag under närmsta filt och varken hör eller ser. För det mesta är det ett skönt liv med en hel hög med släktingar och så Molly och Smulan förstås. Två lite lagom hispiga vallhundar som lägger sig i det mesta men dom är ganska gulliga ändå.

Väntar nu bara på lite extra godis innan det är dags att säga god natt.

Puss till er alla från Alva

En dag i somras

Hej!

Nu är det nytt år! Det är tydligen nåt väldigt märkvärdigt. Gunnar Jansson har varit här med fyra Whipptjejer. Han brukar komma när det är dags för att skåla mitt i natten. Konstiga idéer människorna har. Den yngsta i hans flock heter Cornelia. Lika uppkäftig som min syster. Det var tydligen inte så konstigt för hon är syster till Cleo. Hon ska tydligen vara syster till mig också men det kan inte vara möjlig för så uppträder inte jag. Gunnar hade flera med sig: mormors syster Evita (Agnes), mammas syster Bonnie och så söta Bianca som tydligen inte alls är släkt med oss. Eftersom Bonnie var i slutet på nåt som kallas löp så fick inte vi träffas utan en grind emellan. Lika bra det för hon var riktigt snorkig mot mig. Jag visade mig från min allra bästa sida och vet ni vad som hände då? Hon drog upp överläppen och gick därifrån.

Mitt i natten när klockan var ingenting dvs 00:00 blev det krig eller nåt. Det smällde och levde om i byn. Smulan låg under sängen och människorna glodde ut genom fönstret och tyckte tydligen att det var fint att se. Det gick ju inte att sova i detta oväsen men det tog slut ganska snart och sen fick vi äntligen lite lugn och ro.

Dagen därpå skulle matte fota. Herrejisses vad hon for omkring. Det smattrade från kameran mest hela tiden. Det skulle tas syskonkort. Alva och Evita, Bonnie och Bagheera och så Cleo och Cornelia. Men jag då? Nähä där fick jag inte vara med. Världen är full av orättvisor. Ung, snygg, duktig att springa och dessutam jättebra på att sno saker. Vad mera ska jag göra för att duga som fotomodell?

Här kommer några av de femtioelva korten som blev tagna. Syns att människa inte är helt sams med kameran ännu.

Gosiga hälsningar från Cooper

 Alva och Evita, snart 11 år

 Bonnie och Bagheera, drygt 6 år

 Cornelia och Cleo, snart 2 år                          Titta va knasigt det blir när man tar kort i fel vinkel! Cornelia ser ju ut att vara bodybuilder jämfört med sin syster

r Syrran Cornelia

 Moster Bonnie

Jo det är vår äldsta katt, Mysan 16,5 år Hennes stora passion i livet förutom att jaga möss är att utforska kartonger. Den här tiden på året blir det extra intressant när vi tar in några som stått i garaget sen förra julen. Det spelar ingen roll om de är stora eller små. Just den här passade ju perfekt att sova i. Hon har en mjuk och skön korg med stor kudde i men det duger inte när det finns en kartong i närheten.

Äntligen tror mina människor på att jag är frisk

Igår var jag och mina människor till Stefan på ReDog. Jag skulle kollas. Vadå kollas? Jag mår bra. Men nähä det tror inte mina människor på. Jag hoppar och studsar som vanligt Det kan man ju inte göra om man är sjuk eller hur? Det är inte kul att gå till någon som ska klämma och känna på hela mig. Känner mig bara fånig. Dessutom kan det ju göra ont fast det skulle jag ju aldrig visa.

Så här skrev Stefan och jag har kommenterat lite mellan meningarna. Bina är helt ren i alla gångarter. Vadå ren? Kan man röra sig smutsigt eller?  Alla benleder är normalt rörliga och torra utan tecken på felbelastningar. Vem sjutton kan vara blöt i lederna? Nu tycker jag att det bara blir värre och värre. Vilket konstigt språk! Jämt och starkt musklad.

Som om inte det räckte med allt klämmande och böjande så fick jag stå på en platta som var uppdelad i fyra bitar. Den heter 4leg Check. Den mäter tydligen fördelning på mina fyra vackra ben. Höger fram 30%, vänster fram 30%, höger bak 20% och vänster bak18%. Total kraft 140 Newton. Efter Newton fanns ett utropstecken så det var tydligen riktigt bra. Hunden (dvs jag) har klarat sig bra och rehabiliteringen har gått som en dans. Friskförklarad i leder och muskulatur. Människorna var glada och matte kramade Stefan igen.

Själv fick jag följa med husse och mina odrägliga ungar Cooper och Cleo till Björnön (som är ett friluftsområde) för att promenera. Matte åkte tydligen tillbaka till jobbet. Jag hade föredragit att följa med henne in i värmen.

Jag återgår nu till korgen vid braskaminen. Hoppas ni alla har en fin helg!

Hälsar Bina

 Husse berättar för Stefan hur olyckan gick till

 Nu börjas det

 Husse tittar bara på. Ingen hjälp här inte

  Nu håller husse i mig i nosen!

 Här är en bild på mätmanicken

Idag när vi hade ätit frukost fick hon människan för sig att vi skulle gå ut. Våra två håriga kompisar (som inte har någon vett och sans) tyckte att detvar ett kul förslag. Vi som har hjärnan i behåll höll inte med. Det var inte whippetväder alls. Blåst, grått och duggregn. Vem i hela friden vill vara ute då? Till och med katten vägrade att gå ut. Vi gosade ner oss i sovrummet. Fick vi vara i fred? ICKE. Hon människan skulle bara ta några bilder för hon sa att vi var så söta. Blääää.

Vi försöker sova här!    

Vill inte gå ut               

Till och med Oscar       

Många sömniga kramar från Bina

Nu ska ni få höra: Mina människor är inte snälla. Dom gaddar ihop sig mot stackars mig!

Matte låg i soffan och läste tidningen så jag la mig bredvid. Så låg vi där en stund och jag myste. Då kom husse och så hann jag bara höra ordet kamma. Så vips, lyfte han upp mig och bar mig till tvättstugan. Där finns ”hemskbänken”. Det är där man får sitta för att bli petad i munnen eller att bli kammad. Matte kom efter och sen började hela misshandeln. Det här är en procedur som jag inte önskar min värsta ovän om jag hade någon. Att bli kammad gör ONT. Matte tar lite i taget och finns det tovor så klipper hon med en speciell sax som tunnar ur pälsen. Det hjälper inte. Jag har bestämt att det gör ONT. Jag vill inte se ut som en ullig boll. Jag vill vara rufsig och lite tovig för då ser jag mycket tuffare ut.

Observera att kortet är taget innan denna förnedring startade. Tyck synd om mig

Puss från Smulan

Alla på promenad!

Bina har fått vara ute längre och längre stunder den sista tiden och idag gick vi på en lång promenad med hela flocken. Solen strålade och det var nästan vindstilla. En fin höstdag och en skön känsla att hela familjen kan vara samlad igen

För Binas del återstår en kontroll av nacken och sen kan vi förhoppningsvis lägga den här tråkiga olyckan bakom oss.

 Igår var det dags att ta bort stygnen efter Binas operation. Det brukar vi göra själva men denna gång var de så små och sydda så tätt att jag insåg att här behövdes en professionell hand.

Vi fick hjälp hos Djurkliniken i Västerås. Efter att ha tagit bort några stygn ville sköterskan att veterinären skulle göra en bedömning om hon skulle fortsätta. Veterinären tittade och bedömde att det var ok att göra klart det hela.Om jag uppfattade veterinären rätt kan de finnas en liten öppning i bihålan som gör att luft kan komma upp vid operationsärret när Bina andes in. Det är inget som är farligt. Det verkar som om hon har fått ”pyspunka” efter olyckan.Ska ta reda på mera om det när hon ska tillbaka för kontroll av nacken. På kvällen var hon ganska svullen där stygnen suttit men nu ser det riktigt fint ut.

På eftermiddagen gick vi en promenad i lugnt tempo. Det fanns ju en hel del att utforska efter två veckor i trädgården. Vi var nog ute en halvtimme men vi kom ju inte speciellt lång eftersom sniffandet tog väldigt mycket tid. Nu ska vi så sakta börja återvända till vardagen. Lugna promenader i sele blir det närmaste tiden. Hon får inte ha halsband innan nacken är kontrollerad igen. Tratt gäller i två veckor till eftersom hon inte får riva eller klia på skallen. Kan väl inte påstå att tratten är någon favorit.

Finns nog inte mycket som kan få en hund att se så bedrövad ut som att ha huvudet instoppat i en tratt.

Bina har varit på promenad i dag. Ända till vår brevlåda som ligger cirka 50 meter från vår grind. Hon gick mera baklänges än framåt för resten av flocken hade strax innan gått med husse åt andra hållet. Hon verkar pigg men det är ju omöjligt att veta om hon har ont. Lika envis som före smällen är hon i alla fall. Hon ska göra på sitt sätt vare sig det gäller att äta, kissa eller skälla ut grannens katter.

Tandborstning är en ritual som inte är så populär. Förutom den vanliga veckoproceduren var det Mollys tur att få en riktig genomgång idag. Tandskrapa i hennes värld är lika med misshandel. Jag har aldrig varit med om en hund som kan spänna ansiktet samtidigt som hon ålar som en geléklump. Undrar vem av oss som var tröttast när det var över. Så fort godisburken kommer fram verkar dock allt vara glömt och matte är nästbäst i världen igen. Den bästa är ju hennes idol HUSSE!!!!!

Det går sakta framåt för vår lilla tjej. Tempen är normal och hon vill inte alls vara i eget rum längre. Med många hundar i familjen så går det inte att låta henne vara med de andra utan uppsikt. Jag har fullt upp med att hålla koll på alla som ska lukta, tvätta och pyssla om henne. Hon äter med god aptit och Rimadyl med leversmak är en höjdare. Just nu väntar hon på att jag ska sätta mig i soffan så hon får ligga i mitt knä och bara mysa. Hon får ju så klart mera uppmärksamhet än de andra just nu.

Binas smärtlindringplåster tog jag bort igår. Det var en besvärlig övning för det satt väldigt hårt fast. Huden under var helt renrakad så det gällde att var mycket försiktig för att inte skada henne. Efter denna strapats fick hon lite extra godis. Fånigt egentligen för hon kopplar säker inte ihop korv med det som gjorde ont. Det känns bara bättre för matte att erbjuda något riktigt smaskigt efteråt.

Undrar egentligen vad som fanns i detta plåster. Jag skulle nämligen ha plasthandskar på mig och både dessa och plåstret ska lämnas in till Apoteket.

På eftermiddagen fick hon lite förhöjd temp men efter samtal till djursjukhuset fick jag rådet att avvakta två timmar. Vid nästa koll var tempen nere på ”normal” nivå.

Idag fick Jörgen ett överraskande telefonsamtal från Strömsholm. Det var veterinären som ville höra hur det var med Bina. Tack för omtanken! Jörgen la inte hennes namn på minnet men jag antar att det var veterinär Karin Berggren. När jag hämtade Bina i lördags jobbade Sussie i receptionen. Hon hade även varit på plats när Bina kom in. Vi pratade en stund och när jag berättade att Bagheera haft en liknande skada blev hon väldigt förvånad. Att whippar slår sönder skallbenet är inte så vanligt så hon kom ihåg honom. Det var nämligen hon som jobbade och tog emot även honom när han sprungit in i en stillastående släpvagn hemma på gården med skallskada som följd.

Birgitta

Klockan 15.00 idag var det dags att hämta hem Bina från djursjukhuset. Det var en glad men väldigt trött liten tjej som mötte mig. Hon har nu ett långt snitt ovanför höger öga där veterinären gått in för att få bort alla småbitar och för att fixera den större bit som slagits loss.

Ansiktet är svullet och höger öga är lite insjunket. Det är tratt som gäller och förutom medicin har hon också en form av smärtlindring genom ett plåster som ska tas bort i morgon. Hon har ätit i kväll med god aptit och verkar väldig tillfreds med att vara hemma. Resten av flocken är helt fnattiga och vill förståss lukta på henne. Om det tycker hon inte. Hon har eget rum tillsvidare och det verkar hon uppskatta.

Birgitta

Idag är jag lite ledsen. Vår mamma Bina är inlagd på nåt som kallas sjukhus. Låter ju som att huset inte mår bra? Jag kommer ihåg att mamma och jag sprang på rundbanan i onsdags. Vi var närmast efter trasan när maskinen helt plötsligt stannade. Mamma sprang rakt in i den och sen rann det blod i hennes ansikte. Det såg läskigt ut. Vi åkte hem med detsamma. Vår andra människa som var hemma tittade på Bina och sen pratade hon i telefon. Sen åkte husse och mamma iväg till hunddoktorn.

Fick veta idag att mamma är opererad och att det gått bra. Hon har metall i huvet och så har dom tagit bort många små benbitar. Hon får inte komma hem än för hon ligger på något som kallas dropp. Undrar vad det är? Låter obekvämt att ligga på. Om hon verkar pigg (kan man vara det med metall i skalle?) imorgon får hon kanske komma hem. Jag är en tuff kille men jag längtar faktiskt efter mamma.

Cooper

Hej!

Matte är så slö när det gäller att skriva på den här sidan så nu måste jag göra nåt. Vilken knasig helg det har varit. På lördagen åkte husse, Anders, jag och mamma till Järbo. Kul ställe tänkte jag när jag såg att det var en springafortbana.

Mamma sprang före mig. Hon var anmäld till kort dvs 286 meter. Förra helgen sprang hon långlopp (674 meter) på samma bana. Både den här och förra lördagen var hon jätteduktig och sprang in som trea. Jag var inlottad i lopp 13. En stund efter att mamma sprungit blev det krångel med harmaskinen. Den som drar trasan alltså. När jag var liten trodde jag att en harmaskin gjorde harar men nu är jag stor så jag vet vad jag pratar om. Jag kan ju inte låta bli att jaga traseländet när den far fram på banan fast jag vet att det är bara en luring. Efter lopp tio tror jag att det var tog det bara slut. Ingen maskin funkade och vi fick åka hem. Där låg jag! Visst, jag fick mat och promenad men det får jag ju hemma också!!!

Så blev det söndag. Då skulle vi springa fort på rakbanan. Det var något som människorna kallar för KM. Vi sprang två gånger och så las tiderna ihop. Pojkar för sig och flickor för sig. Sen var det lite andra klasser också. Vad sägs om bäbis-, alien-, ickelicens- och pensionärsrace. Morbror Bagheera blev femma och själv kom jag på tredje plats. Morsan var riktigt duktig och blev fyra men min uppkäftiga lillasyster kom bara sexa! Jag är bäst!!!

Kolla in kortet. När jag har bestämt att tennisbollen är min, bara min, så har inte de andra någon chans.

Puss Cooper

 Igår var det tävlingar på rundbanan i Västerås.

Cooper sprang kort (295 meter) och mamma Bina deltog i den sista delen av årets Trihatlon. Det innebaratt det var lång (704 meter) som gällde för henne.

Cooper gjorde en bra tävling och slutade som tvåa. Bina kom trea i långloppet och slutade också som trea i den totala sammanräkningen.

Dagens rundbaneresultat var inte allt. Senare på kvällen fick vi telefon från Gunnar Jansson som har Kvarnhällens Bonnie. Vid tävlingar på rakbana i Kalmar blev det klart att hon toppar listan för vinstrikaste tik 2011. Vi gläds verkligen med Gunnar och hans ”flickor”, Evita, Bianca, Bonnie och Cornelia.

 Gunnar och Bonnie fotograferade vid tävling i Halmstad 2010 av Anncie Pettersson 

Hej!

Igår var vi tvungna att gå upp jättetidigt. Redan klockan fem. Det enda som var bra med det var att vi fick mat. Sen skulle vi åka bil. Bläää för jag fick dela bur med min bror. Det är en stor bur men han ska alltid ligga där jag vill vara. Jag vill bestämma! Vi åkte jättelänge. Trodde inte ens att vi var kvar i Sverige. Min ena människa, matte, började prata konstigt så jag tror nog att vi var i ett annat land. Hon lät konstigt hela dagen. Hon är tydligen född i det landet så hon pratar deras språk. Landet heter Karlstad.

Det är ett bra land för det finns en racebana där. Mamma Bina, morbror Bagheera, Cooper och jag fick vara med. Förmiddagen var varm och skön och vi fick springa något som kallas försök. Efter lunch skulle det bli finaler. Då brakade det lös! Inte bland oss hundar men det åskade och regnade, nä det vräkte ner. Då skulle vi ut och springa igen. Vilka påhitt. Jag har inte varit så blöt sen matte tvingade in mig i duschen senast. Pojkar och flickor sprang inte tillsammans. Morbro vann E-finalen och Cooper blev tvåa i B-final efter vår pappa Alv. Själv sprang jag i C-finalen och kom trea och mamma Bina kom sist i B-finalen.

Sen fick husse några papperslappar. Tänk att bli så glad för det? Förklaringen var tydligen att både jag och min bror klarat våra licenser. Så nu får vi tävla på riktigt sa han. Vad då på riktigt? Här har vi sprungit i ösregn och är blöta och kalla. Är inte det på riktigt va!!!

Hade lite släktingar som också var med.  Cornelia vann C-finalen och moster Bonnie blev trea i B-finalen. Men vet ni vad som hände mer? Första gången dom var på tävling kvalade både brorsan Caiser och syrran Ceylan in till varsin A-final! Det är tydligen fint. Lite överdrivet tycker jag att bli så till sig för det. Båda två kom trea i sina respektive finaler.

Min människa skulle foto vid prisutdelningen. Blev inget av med det. Vi hade fullt upp med att inte bli ändå blötare än vi redan var.

Idag sover vi alla fyra för det är jobbigt att åka utomlands och springa.

Hälsningar Cleo

Idag är jag sur. Förra helgen var mamma och morbror borta både lördag och söndag. Dom var med på något som kallas för SM. Det är tydligen väldigt märkvärdigt. Våra människor var hispigare än vanligt och matte satt vid datorn så länge att jag trodde hon skulle svimma. Program och kopiering och jag vet inte vad. Sen kom dom hem på söndagkväll och verkade helt slut. Morsan och morbror sov som björnar i ide. Tro inte att det räckte med det. Nähä i går var det dags igen. Husse åkte iväg med mamma, morbror Bagheera och tro det om ni vill men den här lördagen fick även min äckliga brorsa följa med! Han skulle "debutera" vad nu det är. Efter några timmar kom de hem igen. Cooper hade vunnit sitt lopp med morbror Bagheera som trea. Mamma kom trea i sitt lopp. Antar att det var ganska bra eftersom husse var glad.

Bröder kan man bara ha till en sak. Använda som sovdyna. Våran mormor Alva vill gärna vara med oss och här myser vi i fåtäljen alla tre.